Jag är ingen sportig människa. Det har jag aldrig varit.
Visst, jag har joggat runt på en fotbollsplan och till och med sprungit lite i innebandyn. Simmat lite, ridit ett tag. Bytt lite titt som tätt, precis som alla barn.
Nu håller jag mig helst på så långt avstånd från sarger, bollar och skitiga gympadojjor jag kan.
Men i veckan köpte vi en crosstrainer, mitt och mammas beslut. Wow.
Och det funkar ju, det är nästan kul.

Jag vill åka någonstans. I Sverige räcker.
Hoppas jag gör det till sommaren.

Tredje gången gillt, va? Fast det här är visst inte tredje gången. Men det kanske funkar ändå. Ingen behöver ju läsa, det här är till för mig.